Så här beskriver Elene Unestål sin upplevelse:
Jag födde mitt fjärde barn Angela med självhypnos och de var så enkelt och nästan helt smärtfritt. Född på en timme, dessutom hade jag programmerat att ha enorm kraft och energi direkt efter förlossningen och min idealvikt exakt 2 mån efter för förlossningen. Funkade perfekt. Var på jobbet med Angela 6 timmar efter förlossningen och käkade tårta. Drog till Mallorca när hon var 3 dagar. Har även gjort en magoperation med endast självhypnos och var vaken hela tiden och pratade med kirurgen, han trodde jag var galen, vilket kanske stämmer lite.
Hjärnan är fantastisk! Tyvärr är vi själva det största hindret, oftast.
Hypnobirthingföräldrar, Brev från Veronica och Nico:
Nico och jag träffade vår son för första gången den 1 juli 2018 21:54. 39 veckor + 5 dagar.Brev från Lilja och Christoffer, hypnobirthingföräldrar:
Hej Åsa och Pia!
Jag och min man Christoffer gick en hypnobirthingkurs hos er i feb någon gång och den 20 mars kom vår lilla Charlie. Kan berätta att jag rekommenderar er till alla jag känner. Vi fick en helt fantastisk förlossning och det tror jag mycket är tack vare er!
Lite sent men här kommer nu min förlossningsberättelse!
“Charlie 130320 <3
Klockan var ganska exakt 00.48, v. 38+2, när jag väckte Christoffer och sa att vattnet hade gått. Han tittade yrvaket på mig och frågade om jag var säker? Jo ganska så tyckte väl jag, inget som man direkt tar miste på! Hämtade en binda och ringde till förlossningen. Då jag inte hade några känningar så bad de mig att återkomma på morgonen. Så jag smsade Lotta som hade lovat att vara hundvakt och bad henne hämta Kári påväg till jobbet, sen gick jag och la mig igen. Men sova kunde jag ju knappast 🙂
Så vid ca 06.30 gick jag upp och mötte Lotta, sen passade jag på att ringa mamma. Som den sjuksköterska jag är ville jag vänta tills efter 07.15 så dagpersonalen hade gått på sitt pass innan jag ringde förlossningen igen, snacka om arbetsskadad! Då hade jag fortfarande inga känningar så de tyckte att jag kunde komma in på en kontroll, men jag kände att allt var bra så frågade om jag kunde vänta till eftermiddagen då jag var så trött, vilket var okay. Ringde pappa för att berätta. Han hade dagen innan sagt att han ev skulle på golfresa i veckan efter, jag hade dock ifrågasatt och tyckte han kunde vara hemma på mitt bf, men han menade att inga förstagångsföderskor får tidigare. Nähäne!
Tog en dusch, men kände att jag behövde gå på toa. Som sagt, förstagångsföderska som jag var förstod jag först inte att det var värkarna som hade börjat. Nu hade klockan hunnit bli runt 08.00 så jag ringde tillbaka till förlossningen och sa att jag kommer när det börjar bli dags.
En liten parentes till historien är den om bb-väskan. Min kära man hade verkligen sett fram emot förlossning och att få träffa vår son, och började prata om väskan typ två månader innan bf. Så för mig blev det en liten grej att inte packa väskan. Dum ide, dum! Att packa en bb-väska med värkar är INTE att rekommendera! För att lita på att Christoffer ska packa rätt kläder osv till bebis är ju bara att fet glömma 🙂
Efter att ha packats väskan var det bara soffan som fanns i min värld. När värkarna väl kom så kom de fort! De varade i ca 45 sek och kom varje 1.5 min så jag fick inte mycket tid till vila. I lite drygt en timme låg jag i soffan och lyssnade på våran avslappnings cd från hypnobirth kursen samtidigt som Christoffer masserade mina fötter. Sen stod jag inte ut längre utan ringde till förlossningen och ville komma in. De tyckte att mina verkar var lite för korta, men hörde att jag hade det jobbigt så vi fick komma. Det var denna period som jag nu i efterhand minns som jobbig. Jag kände mig såå mesig som inte ville vara hemma i mer än lite drygt två timmar med verkar innan vi åkte in. På Danderyd släppte Christoffer av min vid entrén medan han parkerade bilen, och jag träffade en väldigt förvirrad och stressad undersköterska som halvsprang iväg till ett rum. Väl där blev jag kände jag mig inte allt för road av situationen om man säger så, detta ca kl 11.00. Väldigt snart kom dock en super gullig barnmorskestudent och medan hon tog alla mina uppgifter hann Christoffer komma och allt kändes bra igen. Vid det här laget började jag dock få ordentligt ont så hon tyckte att jag skulle lägga mig så hon kunde göra en undersökning och jag kunde få testa lustgas. Jag trodde att jag kanske var öppen 1-2 cm och skulle bli hemskickad och började väldigt seriöst överväga ryggmärgsbedövning trots jag inte alls ville ha det innan. Men jag kunde lugna mig väldigt snart då det visade sig att jag redan hunnit öppna mig 8 cm, på tre timmar så inte så konstigt att det gjorde lite ont! Lustgasen var dock fantastisk så tankarna eda försvann fort. Efter bara en kort stund kände jag hur jag började få svårt att hålla emot så vi ringde på en bm. Carina som kom jobbar själv med hypnobirthing och hon läste mig direkt och förstod precis hur jag ville ha det! Hon och Christoffer stod vid varsitt ben och hjälpte mig på absolut bästa sätt, jag märkte faktiskt inte ens att det var en undersköterska i rummet. Fem timmar efter första värk, kl 13.13 kom lilla Charlie 49cm lång och 3030 g kärlek!
För mig var förlossningen helt fantastisk! Ca 1.5h efter att Charlie kommit var jag uppe och duschade själv utan hjälp och mådde bättre än vad jag gjort på månader. Jag hade då haft en ganska tugg graviditet med bland annat foglossning från v.9. Första förlossningen behöver varken vara över tiden eller vara jättejobbig. Den kan faktiskt vara helt underbar och jag kan helt ärligt säga att jag föder mer än gärna barn igen, det är det häftigaste jag har gjort (men jag låter gärna bli att vara gravid igen, går det?)!
Jag vill verkligen rekommendera att gå en hypnobirthingkurs, för mig gav den rätt fokus på förlossningen och fick mig att se fram emot den med förväntan och utan rädsla. Även Christoffer uppskattade den och kände att den hjälpte honom att veta hur han skulle hjälpa mig på bästa sätt.
Sist vill jag även säga till er som går in med inställningen att det kommer göra super ont och ni vill ha all smärtlindring ni kan få, överväg att försöka med endast lustgas först. Känslan när man får upp sin bebis på bröstet är större än något annat jag tidigare har upplevt och jag hade inte velat vara påverkad av massa mediciner då. Missförstå mig inte, klart ni ska ta smärtlindring om ni behöver, men prova utan för det är såå häftigt!”
/Mi Lilja
Simone´s berättelse: http://www.thehypnobirthingcentre.co.uk/mothers-hypnobirthing-stories-new/no-need-for-pain-relief.html
Fler berättelser finner du här: http://www.thehypnobirthingcentre.co.uk/testimonials-latest/hypnobirthing-stories.html